sunnuntai 23. syyskuuta 2012

Lay Dominicans in Finland


                  

Laymen in the order of preachers                           
                     
 Nowadays there are circa ten different orders in Finland. One of them is the Dominican order.  What most people probably don't know is that besides nuns and monks there are also laymen and laywomen  in Dominican order.
Dominican Order in Finland has a library in Helsinki, which is also where the Dominican laity operates and holds there meetings.


On the day of Saint Catherine of Siena a day of open doors is arranged. After the mass or vesper, presentations are made about things in correspondence of a Dominican subject, this is followed by a tea or coffee gathering, where the main ideas are talked about. Saint Catherine, who belonged herself to the Dominican laity, is the saint patron of the Dominican laity.
  

The day of saint Dominic (1190 - 1237) is also celebrated on August the 8th with a mass or vesper.

In the fall, when celebrating the Holy Cross uprising, a pilgrimage  to the Holy Cross church in Hattula, about 100 km northwards from Helsinki,  is made together with Academicum Catholicum.

   
 
The history of Dominican laity  is actually only a bit younger than the other sections.
Already at the time of the first century the laymen and laywomen started uniting with the brothers and after a couple of decades a rule was established that created a format for those that wished to join the club as full privileged members, but without having to join the monastery.

In the laity rules, to study and pray and  tell the message onwards - are the main goals of a dominican. These values reflect well the spirit that is held up in throughout the whole order. Dominic sent his first brothers to recently established universities of his time. He made it clear that the studies of basic theological issues and in particular of the Bible was a mandatory ground for everyone, who wanted to establish a dialogue with other thinkers.

The reports of his contemporaries tell about the constant praying of Dominic, and especially of his grand pity towards those who, unlike him, had drifted away from God. When praying, Dominic often let it fall into preaching, and already at an early stage, he would send his pupils off out into the world to declare the word of God.

From the beginning Dominic saw and focused it into the mind of his followers, that in order for the declaration to be credible, the life of a pupil must be in exact reflection of the words that they spread. His strong wish to convince and spread the truth that he loved so much, was profound enough, that no use for authority (upon anything) was necessary.
On the other hand Dominic was a man of strong dialogue.
He would always impress his disciples with a clear and powerful speech, but he did this also with a certain humblness, because he knew that the truth has the ability to reform. This is according to the Jordanus Saxon, the writer of the autobiography  of Domenic.

The main focus phrase of the Dominicans has two directions, in Latin: contemplare contemplata aliis tradere. In other words : a contemplative life, movement inwards. Also otherwise  movement outwards: the descendence of what one has seen, the sharing of ones spiritual experience to others. It is fair to say, that throughout the whole history of the Dominican order  life is lived by the vibrant circle of these two strong main points.

One of those, who has successfully achieved to live life by these two points, was Catherine of Siena (1347-1380), the most known Dominican, who was declared a Teacher of the Church in 1970, just  few days after Teresa Avila. Catherine never lived in the monastery, but instead spoke of the monastery of her inner self, that she had built inside of her.
It was indeed her contemplative  lifestyle that drove the time of radical upbringing and also intensive rearrangement of the church, to achieve peace and serenity.

The challenges of the modern  Dominican laity

The bigger events and changes in our present time have not gone by unnoticed.  The vast progress, made by technology, the global perspective given by the media - all this requires for the  laymen to come up with new strategies to keep up the spirit, that is fondational quality of the order. The rule of the laity was reformed in a congress of the Dominican laity  in the year 1985, at Montreal, and a few years later the new "rules of the Dominican laity" was proclaimed. The new rule is more flexible than the recent one and takes to greater notice the differences in the lifestyle of the different groups around the world. On the other hand, a bigger emphasize is put onto a personal calling, also for the need to get a strong education in order to make it more understandable and thus better for the Dominican to spread the word. In many places, the strict observation of the society, for example, is put into priority.

Every province by themselves fill in the rules with their own local perspectives, that include orders on how to lead the groups, how the administration of the new members is done, the educational programs etc.

In the north, the cooperation of the laity groups is functioned locally/area wise. There are groups that work in Stockholm, Lund, Oslo and Helsinki.



Cooperation between the different laymen groups is frequent on a European level as well. When the Dominican laymen met in Prouille, in 1990, where the Dominican cradle has also once been, there were also representatives of various countries of Eastern Europe . In several eastern European countries laity  underground groups carried on with their lifestyles as Dominican brothers, even through the rough times of communism. An example of this would be Hungary. Seven groups succeeded to stay alive for three years, despite the ban of all religious orders. When the wall came down in 1989, a totally new field was opened for the Dominican seculars, as the need for religion and spiritual therapy was huge.

The membership in the Dominican laity is never only lined with one specific field to work with. When belonging to a Dominican laity, the membership is for life. It affects every part of ones life, throughout the soul and body. It means that every Dominican, laymen and - women, sisters and brothers, let themselves be filled with the spirit of the Dominic, and for it to be based on a quality relationship with God and loved one, who is the sign of the order . It all includes the entrance to the traditions of the order  with all its riches, also the knowledge of the fact, that this membership is more than simply an historical fact: it is a living connection. With the promised vow given by the Dominican brothers, it is expressed: "From now on you do not pray alone. The whole Dominican brotherhood  prays with you".

Lekmannadominikanerna i Finland




Lekmannadominikanerna i Finland

Vi lekmannadominikaner samlas varje månad i Studium Catholicums lokal på Riddaregatan i Helsingfors för att

1. fira mässa tillsammans

2. be tillsammans

3. läsa och diskutera  artiklar och böcker om Dominikus utgivna i olika delar av världen.



Vi har läst exempelvis Katarina av Sienas bok om hennes dialoger med Gud. Varje år har vi en retreat, tidigare ofta på Stella Maris. För att hålla kontakten till våra nordiska systrar och bröder har vi ung. vartannat år möten i något nordiskt land.

Fader Martti Voutilainen var länge vår andlige fader och efter honom har fader Antoine Lévy, fader Brian Bricker och fader Paul-Dominique Masiclat fungerat som andliga vägledare för gruppen. F.ö. följer vi så gott vi förmår de riktlinjer som givits oss enligt nedanstående 24 punkter



I Grundläggande stadga för dominikanordens lekmannagren

1. Lekmännen i Kyrkan

Bland Kristi lärjungar har de män och kvinnor som lever ute i världen, i kraft av sitt dop och sin konfirmation, del i vår Herres Jesu Kristi konungsliga, prästerliga och profetiska uppdrag. Deras kallelse är att göra Kristi närvaro levande bland människorna och "det gudomliga budskapet om frälsningen känt och mottaget av alla människor överallt på jorden" (Vaticanum II, Dekretet om lekmannaapostolatet, nr 3)

2. Lekmännen i dominikanorden

Somliga lekmän, som är manade av den helige Ande att leva i den helige Dominikus anda och efterföljd, knyts till Orden genom ett särskilt löfte enligt en för dem gällande stadga.

3. Den dominikanska familjen

De dominikanska lekmännen är sammanslutna i lekmannagrupper, vilka tillsammans med de övriga grenarna av Orden utgör den dominikanska familjen.

4. De dominikanska lekmännens särart

Såväl i sitt andliga liv som i sättet att tjäna Gud och sin nästa i Kyrkan har de dominikanska lekmännen en särprägel. Som medlemmar i Orden och som lekmän deltar de i dess apostoliska uppdrag genom studium, bön och förkunnelse.

5. Det apostoliska uppdraget

Med den helige Dominikus och den heliga Katarinas av Siena exemler för ögonen liksom alla våra föregångares, som skänkt sin glans åt Kyrkan och Orden, ger de först och främst vittnesbörd om sin egen tro, är lyhörda för vad vår tids människor behöver och tjänar sanningen.

6. De beaktar noga de mål som främst gäller Kyrkans apostolat idag. Aldeles särskilt bör de drivas av sann barmhärtighet inför alla former av nöd, försvara friheten och främja rättvisa och fred.

7. I dominikanordens anda har de alltid i minnet att den apostoliska insatsen kommer av en kontemplation som flödar över.



II  Lekmannagruppens liv

8. De dominikanska  lekmännen lever efter bästa förmåga i äkta syskongemenskap i saligprisningarnas anda. Denna gemenskap bör allt efter omständigheterna ta sig uttryck i kärleksfull omsorg i synnerhet om dem som är fattiga och sjuka och i solidaritet medlemmarna emellan samt i bön för de avlidna, så att alla blir "ett hjärta och en själ" (Apg 4:32).

9. Medlemmarna i lekmannagruppen tar aktiv del i Kyrkans liv genom sitt apostolat i samverkan med bröderna och systrarna i Orden. De bör alltid vara redo att samarbeta med andra apostoliska grupper.

10. De viktigaste källorna, där den helige Dominikus lekmän hämtar kraft och där den kontemplativa och den apostoliska aspekten förenas, är följande:

a. Lyhördhet för Guds ord och läsning av den heliga Skrift, i synnerhet Nya testamentet.

b. Om möjligt dagligt firande av den heliga mässan och deltagande i det eukaristiska offret.

c. Flitigt bruk av botens sakrament.

d. Firande av tidegärden i gemenskap med hela den dominikanska familjen jämte enskild bön liksom också meditation och rosenkransbön.

e. Hjärtats omvändelse i enlighet med den  evangeliska botfärdighetens praxis och anda.

f. Träget studium av den uppenbarade sanningen och i trons ljus en ständig reflexion över samtidens problem.

g. Hängivenhet (devotio) till Jungfru Maria enligt Ordens tradition, till vår fader Dominikus och till  den heliga Katarina av Siena.

h. Regelbundna reträtter.

Utbildningen

11. Målet för den dominikanska utbildningen är att dana människor som är vuxna i sin tro, så att de kan ta emot, liturgiskt fira och förkunna Guds ord. Dett tillkommer varje provins att utarbeta program för

a. Utbildning av nytillkomna

b. Fortlöpande utbildning för alla, även för dem som (av olika skäl) inte tillhör en grupp.

12. Varje dominikan bör vara i stånd att förkunna Guds ord. I denna förkunnelse utövar han/hon det profetiska uppdrag som den krisne fått i dopet och som förstärkts genom konfirmationens sakrament. I världen av idag bör förkunnelsen av Guds ord i synnerhet inriktas på att försvara människans värdighet, livet och familjen. Att främja såväl de kristnas enhet som dialogen med de icke-kristna och icke-troende hör till den dominikanska kallelsen.

13. De viktigaste källorna till den dominikanska utbildningen är:

- Guds ord och den teologiska reflexionen

- Den liturgiska bönen

- Dominikanordens historia och tradition

- Kyrkans och Ordens samtida dokument

-"Tidens tecken"



Löftesavläggelsen

14. För att bli knutna till Orden är medlemmarna förpliktade att avlägga "professio", dvs löfte, varigenom de uttryckligen förbinder sig att leva i den helige Dominikus anda och på det sätt som regeln föreskriver. Professionen, löftet, är antingen tidsbegränsat eller definitivt.

Vid professionen anbefalls följande eller till innehållet en liknande formulering:

Till Guds den allmäktiges, Faderns, Sonens och den helige Andes ära och till ära för den saliga jungfrun Maria och den helige Dominikus, lovar jag NN inför dig NN, ansvarig för denna lekmannagrupp, och dig fader (syster) NN, lekmannagruppens andliga rådgivare och företrädare för dominikanordens generalmagister, att jag vill leva i enlighet med regeln för dominikanordens lekmannagren under tre år/för hela livet.



III. Organisation och styrelsesätt 

15. Lekmannagruppen är den normala miljö, där medlemmarna när och fördjupar sin individuella kallelse. Hur ofta sammanträdena skall hållas varierar från grupp till grupp. Genom troget deltagande visar man sin trofasthet mot Orden.

16. Upptagning av nya medlemmar sker på det sätt som är fastställt i direktoriet, där såväl villkoren för medlemskap som prövotidens längd preciseras. Upptagningen föregås av en beslutande omröstning i lekmannagruppens råd. Upptagningen förrättas, enligt det ritual som direktoriet fastställt, av den som är ansvarig för gruppen tillsammans med den andliga rådgivaren.

17. När den av direktoriet fastställda prövotiden gått ut, och efter omröstning i rådet, tar den som är ansvarig i gruppen tillsammans med den andliga rådgivaren, emot det tidsbegränsade eller slutliga löftet.

Ordens jurisdiktion och lekmannagruppens självständighet

18.  Lekmannagrupperna lyder under Ordens jurisdiktion. De åtnjuter den självständighet som tillhör lekmännen, och de styr sig själva.

På Ordens nivå

19 a.  Ordens generalmagister, som är den helige Dominikus efterträdare och hela den dominikanska familjens överhuvud, förestår alla lekmannagrupperna i världen. Det åligger honom att bevara den dominikanska andan, utfärda praktiska riktlinjer lämpade för olika tider och platser, och främja medlemmarnas andliga tillväxt (bonum spirituale) och apostoliska nit.

b. Generalpromotorn företräder generalmagistern i alla lekmannagruppernas angelägenheter och framlägger deras önskemål och petitioner för generalmagistern och generalkapitlet.

På provinsnivå

20 a. Provinsialpriorn förestår lekmannagrupperna inom gränserna för sin provins och upprättar med den lokala biskopens samtycke nya grupper.

b. Provinsialpromotorn (broder eller syster) företräder provinsialen och deltar med fulla rättigheter (pleno jure) i lekmannagrenens provinsialråd. Han/Hon utses av provinsialkapitlet eller provinsialen med sitt råd sedan man först hört lekmannagrenens provinsialråd.

c. Inom provinsen skall ett provinsialråd ör lekmannagrenen upprättas. Dess medlemmar väljs av lekmannagrupperna och styrs efter de regler  som fastställs i direktoriet. Det tillkommer detta råd att välja provinsansvarig.

På lokal nivå

21 a. Den lokala lekmannagruppen styrs av en ansvarig och ett råd, som tillsammans åtar sig det fulla ansvaret för ledningen och förvaltningen.

b. Rådet väljs för en begränsad tid och på det sätt som fastställs i de lokala direktorierna. Den ansvariga väljs inom rådet av dess medlemmar.

c. Den andliga rådgivaren (broder eller syster) hjälper medlemmarna i lärofrågor och i deras andliga liv. Han/hon utses av provinsialpriorn, sedan först provincialpromotorns och det lokala rådets mening inhämtats.

På nationell och internationell nivå

22 a.  Där flera provinser av dominikanorden är verksamma i samma land, kan ett nationellt råd upprättas i enlighet med de normer som fastställts i de särskilda direktorierna.

b. På liknande sätt kan efter konsultation av lekmannagrupperna i hela Orden ett internationellt råd upprättas, om detta anses lämpligt.

23. Lekmannagrupperna kan sända önskemål och petitioner till brödernas provinsialkapitel, de provinsiella och nationella råden till generalkapitlet. Ansvariga för lekmannagruppenrna  må gärna inbjudas till dessa kapitel för att dryfta de frågor som rör lekmännen.

Lekmannagruppens stadgar

24. De stadgar som gäller för lekmannagrupperna i St Dominikus Orden är följande:

a. Regeln

I. Grundäggande stadga för dominikanernas lekmannagren

II. Lekmannagruppens liv

III. Organisation och styrelsesätt;

b. Allmänna deklarationer från generalmästaren eller generalkapitlet;

c. Lokala direktoriet.


Pyhän Dominicuksen elämänvaiheet



                       
                             Pyhän Dominicuksen elämänvaiheet

                       1170                      Dominicus de Guzman syntyy Kastilian Caleruegassa.                     
                        1196                         Opiskeli teologiaa Palenciassa.  Kutsutaan kaniikiksi  Osman katedraaliin.                     
                       1203                        Matkustaa piispa Diegon kanssa kuninkaan asioissa Tanskaan. Keskustelee Toulousessa kataarilahkoon  kuuluvan majatalonisännän kanssa: isäntä palaa takaisin kirkon yhteyteen.                     
                        1205                      Toinen matka Tanskaan. Haluaa lähteä julistamaan evankeliumia pakanallisille kumaaneille Preussiin. Paavi lähettää piispan ja Dominicuksen käännyttämään Etelä-Ranskan kataareja.                     
                        1206                      Dominicus ja piispa Diego vaeltavat jalkaisin vapaaehtoisessa köyhyydessä saarnamatkoilla  koko alueella. Julkisia väittelytilaisuuksia kataarien kanssa, yli sata pala takaisin kirkon totuuteen. Kääntyneille kataarinaisille luostari Prouilleen. Nämä tukevat rukoillen  veljien saarnatyötä.                     
                        1208                      Paavin tukema ristiretki kataarien alueelle. Albigenssisodat ja toisaalla Dominicuksen saarnatoiminta: Toulouse, Carcassonne, Fanjeaux.                     
                        1215                      Toulousen piispa Fulko nimittää Dominicuksen seuraajineen Toulousen hiippakunnan saarnaajaveljiksi. Pierre Seila lahjoittaa heille talon. Dominicus ja piispa Fulko neljännessä Lateraanikonsiilissa Roomassa.                     
                        1216                      Paavi Honorius III vahvistaa veljeskunnan syntymisen, sääntönä augustinolaissääntö. Paavilta suosituskirje Pariisin yliopistolle. Toulousen Saint Romainin kirkko veljille. Saarnatyö jatkuu. Veljiä kuusitoista.                     
                        1217                      Dominicus lähettää veljet Neitsyt Marian suojeluksessa ryhminä Pariisiin, Madridiin, Roomaan ja Bolognaan saarnaamaan, opiskelemaan, opettamaan yliopistoissa ja perustamaan uusia yhteisöjä.                     
                        1218                      Dominicus Roomaan. Paavi vahvistaa Saarnaajaveljien sääntökunnan (Ordo praedicatorum) koko kirkon alueelle. Saarnaoikeus kuin piispoilla. Veljiä Oxfordiin. Dominicus vaeltaa yhteisöstä toiseen, vahvistaa veljiä ja saarnaa matkoillaan. Dominicus Espanjassa. Madridiin kontemplatiivisten sisarten luostari.                     
                        1219                      Dominicus Toulousessa, Pariisissa ja Bolognassa. Yhteisöt Lyoniin ja Reimsiin.                     
                        1220                      Dominicus Roomassa. San Sisto ja Santa Sabina veljeskunnalle. Ensimmäinen yleiskapituli Bolognassa, konstituutioiden säätämistä.Veljet Nicolas ja Simon Sigtunan kirkkoherran Gaufredin kanssa Ruotsiin.                     
                        1221                      Dominicus Milanoon. Toinen yleiskapituli Bolognassa, jossa käsitellään konstituutioita ja veljien elämäntapaa. Veli Hyacinthus Puolaan, veli Solomon Tanskaan. Sisarten luostari San Sistoon. Dominicus saarnamatkalla Lombardiassa ja Venetsiassa.                     
                        1221                      Dominicus kuolee Bolognassa 6. elokuuta. "Kuoltuani olen teille suuremmaksi hyödyksi kuin koskaan eläessäni."                     
                        1222                      Kolmas yleiskapituli Pariisissa. Jordanus Saksilainen yleisesimieheksi.                     
                        1231                      Paavi Gregorius IX antaa inkvisition dominikaanien ja fransiskaanien haltuun.                     
                        1232                      Dominicuksen kanonisaatioprosessi alkaa.                     
                        1234                      Pyhä Dominicus korotetaan alttarin kunniaan. Paavi Gregorius IX: Olen yhtä varma Dominicuksen pyhyydestä kuin apostolien pyhyydestä. Tunsin hänet ihmisenä,  joka toteutti apostolisen elämäntavan täydellisesti.                     
                         

"Opiskelkaa, saarnatkaa ja eläkää yhteisönä."
   

RUKOUS, KONTEMPLAATIO, MEDITAATIO

Rukous on meidän hengitystämme, elämänasenne, joka pyrkii siihen, että katselisimme kaikkea Jeesuksen silmin. Se auttaa meitä näkemään jokaisessa ihmisessä Jumalan kuvan ja jokaisessa tapahtumassa tien, joka on avoinna kohti pelastusta...

Vain Pyhä Henki voi johtaa meidät tähän salaisuuteen ...

Mitä enemmän elämme maailmassa, sitä enemmän tarvitsemme  rukousta hiljaisuudessa." (Konstituutiot)



LÄHIMMÄISENÄ DIALOGISSA

Yhteisyys elämässämme dominikaaneina - henkilökohtaisesti ja yhteisön kautta - perustuu Jumalan edessä ja ihmisten keskellä olemiseen uskon, toivon ja rakkauden asenteen kautta." (Konstituutiot)


                        Pyhän  Dominicuksen testamentti
"Rakkaani, tämä on perintöni teille lapsinani: säilyttäkää keskinäinen rakkaus, pitäkää kiinni nöyryydestä, ottakaa omaksenne vapaaehtoinen köyhyys."